så otroligt fin människa.

man gråter inte bland folk, man visar inget då. man kommer hem och tänker ljupa tankar, och förstår hur det verklligen ligger till, hon var en sån otrolig människa och nu är hon och vakar över oss, från något otroligt ställe. jag lyssnar på fina låtar som får mej glad, ledsen, tankspridd och lugn. lugnet att veta att hon har det bra nu. hon såg så fridfull ut, jag kan
inte beskriva med ord. texten hon skrivit, var så otroligt genomtänkt och perfekt. hennes bruna lockar blir jag varm och tårögd av att tänka på. imorgon bland folk kommer ingen se något, ensam visar man tankar. vila